JUHO RISSANEN
och det finska folket

Utställningen Juho Rissanen och det finska folket som arrangeras tillsammans med Kuopio konstmuseum hänför sig till Finlands självständighets 80-årsjubileum och samtidigt till 125-årsjubileet av konstnärens födelse. Utställningen är en av de mest omfattande presentationerna av den kuopiobördige konstnären Juho Rissanens (1873-1950) produktion, även om den begränsas till hans tidigaste arbeten från åren 1895-1910. Helheten omfattar teckningar, akvareller och oljemålningar samt skisser till fresker. Verken är lånade ur privata och offentliga samlingar. Här visas bl.a.verk som inte ställts ut på över sextio år. Utställningen ger också en mångsidig bild av Rissanen som person samt av konst- och kulturhistorien kring sekelskiftet.

Det centrala motivet i Juho Rissanens konst är mannen och kvinnan av folket. Rissanen, som själv härstammade från ett lottlöst proletariat, lyfte på ett synnerligen verkningsfullt sätt fram det fattiga folket i sina målningar. Rissanens väg till konsten gick via hantverket. Från 15 års ålder reste han som målargesäll landet runt sökande efter arbete. Som 23-åring beslöt han sig för att inleda studier i konst. Han fick intryck av bl.a. sina lärare Albert Gebhard och Helene Schjerfbeck, och reste också till St. Petersburg för att studera för Ilja Repin. Som bildkonstnär var Juho Rissanen samma andes barn som författaren Minna Canth, som också bodde och verkade i Kuopio. Rissanens konstnärliga genombrott skedde vid tiden för världsutställningen i Paris år 1900. År 1908 deltog han i en omfattande utställning av finländsk konst i Paris, och i början av 1910-talet var han redan på god väg att bli en kosmopolit. Rissanen bodde både i Frankrike, Danmark och i Förenta staterna, där han dog 1950.

Utställningens tema för fram en mindre känd samhällelig synvinkel inom Juho Rissanens konst. Rissanen är mest känd för sina tidiga akvareller från åren 1897-1903, i vilka han förevigat savolaxiska gubbar och gummor i deras vardagsbestyr. De mest kända av dessa är Blind gumma (1899), Spåkvinna (1899) och Ett barndomsminne (1903). Målningen Ett barndomsminne, tillfälligt deponerad i Ateneum från konstmuseet i Budapest, hade konstnären ursprungligen tänkt sig tredelad, men efter åratal av arbete slutfördes endast triptykens mellersta del. Den beskriver ur den 10-årige Juhos syn hur allvarliga män bär hem faderns stelfrusna kropp på en bår. Fadern hade på hemvägen dukat under för brännvin och köld.

Juho Rissanens sätt att arbeta var långsamt och eftertänksamt. Han lade lika stor vikt vid målningens estetiska utformning som vid dess innehåll. Isynnerhet gouache- och vattenfärgstekniken behärskade han suveränt. Sina medmänniskor avbildade Rissanen alltid med värme och ofta också med humor.