Det düsseldorfska landskapet - idealism, frid, vildhet

Biedermeiertidens konstuppfattning kom för långa tider att påverka konsten i Finland. Vid sidan av den steg emellertid snart en düsseldorfsk riktning, med en klarare och mer exakt konstnärlig strävan. Även den düsseldorfska stilen kom att präglas av tidigare nationella ideal, för det fosterländska väckelsearbetet pågick alltfort.

Konstakademin i Düsseldorf hade i medlet av 1800-talet en märkbar betydelse för konsten i de Nordiska länderna. I staden gynnades vid den tiden skildringar av borgerskap och folkliv samt landskapsmåleri. I Finland kom landskapsmåleriet att ha en avgörande stor betydelse, eftersom de flesta finländare som studerade i Düsseldorf koncentrerade sig på landskapsmåleri, som hade ringa tradition i Finland.

Düsseldorf innebar ingalunda ett helt entydigt konstnärligt program, även om akademin där följde klara principer. Där undervisades i landskapsmåleri utgående från exakta naturstudier. Alla detaljer i naturen tecknades och målades noggrant och omsorgsfullt i minne från den obetydligaste barkbit till mossklädda stenar eller stubbar. I ateljén sammanställdes de i naturen registrerade fragmenten till landskapshelheter, med avsikt att skapa ett möjligast vackert 'ideal' landskap. Det düsseldorfska ideallandskapet kunde vara hopsatt av element t.o.m. från skilda länder.

Vid tiden för den düsseldorfska perioden hade Konstföreningens strävanden att skola konstnärskåren redan börjat bära frukt. Nu kunde man även i Finland tala om en hel konstnärskår i stället för om enskilda konstnärer.

Det düsseldorfska landskapet - idealism, frid, vildhet