Samtiden hade svårt att godta det tygellösa i Fanny Churbergs
konst. Hennes målningar var alltför främmande, färgerna skrikande
råa, det obarmhärtiga i landskapet skrämmande för finländare vana
vid ett topelianskt idylliskt natursvärmeri. Churbergs träd vittnade
om kamp mot vind och storm, stenarnas tyngd kändes för krossande
karg. Churbergs årstid var midvintermörkret, aldrig klar vinter.
Solnedgången, skymningens ankomst, nattens månsken var hennes
tid av dygnet, aldrig den klara dagen.
Det düsseldorfska landskapet - idealism, frid, vildhet
Werner Holmberg : Tavastländsk humlegård
Kyrofors
Uväder på Näsijärvi
Postväg i Tavastland
Hjalmar Munsterhjelm : Annalkande åskväder
Berndt Lindholm : Björklandskap ; Havreskörd
Fanny Churberg : Vinterlandskap med aftonrodnad
Månsken, studie
Vinterlandskap
Karl Emanuel Jansson : Leende gumma i vit huva
Åländska sjömän spelande kort i en kajuta (Klöveress)
I dörren till sakristian
Den vita ugnen