Genrebilden, som vid sidan av landskapet hörde till det düsseldorfska konstprogrammet, fick i Finland i jämförelse med landskapsmåleriet obetydlig spridning. Dess enda och kortvariga mästare blev Karl Emanuel Jansson (1846-1874).
Fredrik Cygnaeus mångåriga målmedvetna strävan var att skola en historiemålare som skulle ge fosterlandsbegreppet historisk bakgrund. Detta fick honom att även utöva påtryckning på den unge Jansson för att förmå denne att studera historiemåleri. Alldagliga episoder låg i alla fall så mycket naturligare för Jansson, att han vågade motsätta sig den store auktoritetens önskemål.
Jansson kände sig inte väl tillrätta i den düsseldorfska
miljön, även om han tacksamt tog emot den undervisning som gavs.
Mera hemma hade han säkert känt sig i det franska ljusmåleriet, men
därtill fanns det inga möjligheter.
![[NÄSTA SIDAN]](/fng/pic/www4/common/arrow/nuoli2.gif){kind=icon}
Det düsseldorfska landskapet - idealism, frid, vildhet 
Werner Holmberg : Tavastländsk humlegård Kyrofors Uväder på Näsijärvi Postväg i Tavastland Hjalmar Munsterhjelm : Annalkande åskväder Berndt Lindholm : Björklandskap ; Havreskörd Fanny Churberg : Vinterlandskap med aftonrodnad Månsken, studie Vinterlandskap Karl Emanuel Jansson : Leende gumma i vit huva Åländska sjömän spelande kort i en kajuta (Klöveress) I dörren till sakristian Den vita ugnen
