Men även de talrika skisser som Jansson gjort av hembygdens interiörer eller av tavastländska stuginredningar bildar ett betydande skede som i sin fräschör och friskhet ej överträffats i det finska genremåleriets utveckling.
Karl Emanuel Jansson var ett exempel på de oförutsedda svårigheter som förekom under Finska Konstföreningens första verksamhetsår, som förorsakades av att föreningen lyfte fram obemedlade begåvningar. Konstföreningen hade små tillgångar, understöden gavs oregelbundet och de förmådde endast garantera konstnären en ytterst knapp existens. Redan Janssons egna konstnärsvänner anklagade Konstföreningen för att den drivit den unge Jansson i så trängda ekonomiska omständigheter, att det var svårt att undvika ett insjuknande. De som sökte konstnärliga förmågor hade ej heller i tillräcklig grad kunnat beakta, hur lång väg det är för en bondson att nå en ställning som konstnär verksam på den högre klassens villkor. Ett snabbt upplyftande till en annan samhällsklass hade gjort Jansson främmande för den miljö han kom från och till en utomstående i nya omständigheter.
Det düsseldorfska landskapet - idealism, frid, vildhet 
Werner Holmberg : Tavastländsk humlegård Kyrofors Uväder på Näsijärvi Postväg i Tavastland Hjalmar Munsterhjelm : Annalkande åskväder Berndt Lindholm : Björklandskap ; Havreskörd Fanny Churberg : Vinterlandskap med aftonrodnad Månsken, studie Vinterlandskap Karl Emanuel Jansson : Leende gumma i vit huva Åländska sjömän spelande kort i en kajuta (Klöveress) I dörren till sakristian Den vita ugnen
