Realismens och nationalromantikens decennierRealismens tidsperiod kan inte i Finland avgränsas med exakt angivna årtal eller preciserade årtionden. Man kan ändå säga att realismens starkaste blomstringsperiod inföll under 1880-talet. Många drag från de föregående perioderna följde trots det fortfarande med genom detta årtionde och även efter detta: i vida kretsar vann just den ålderdomliga och därigenom trygga konsten det största bifallet.
1880-talet var framför allt friluftsmåleriets årtionde. Friluftsmåleri, plein-air -måleri betydde bokstavligen att konstnären verkligen arbetade ute i det fria inför sitt motiv. Termen plein-airism upplevdes emellertid också vidare, den innehöll även andra faktorer: den var ett tecken på frigörelse, en lösgörelse från akademiskt tvång. Ur färgtänkandets synpunkt innebar detta renhet och ljus som en motsats till den akademiska, asfalttonade palettens mörkhet.
Utmärkande för hela 80-talets nya realism var en ljusfylld verklighetsbild. Den konstnärliga verksamheten skedde mot en bakgrund av en tro på seger för livet och sanningen. Av konstnären väntades att han frejdigt och fördomsfritt skulle gripa sig an sitt verk. 80-talisterna hade en föraktfull inställning till de tidigare decenniernas verklighetsskildring. De förringade düsseldorfarnas förhärligade folkskildringar, 'förvrängda söndagsbönder'. Det var konstnärens plikt att undvika och förkasta en sublimering och försköning av verkligheten. Den egna tidens verklighet var det enda rätta, för det var endast den som konstnären kunde känna till. Historiska motiv blev ofrånkomligt förvrängda.
Det var svårt för allmänheten att ta emot alla dessa nya idéer.
Man kände sig inte främmande för måleriets tekniska eller konstnärliga
utförande, utan konstpubliken reagerade mot de nya motiven. Det var
nog tillåtet att skildra nöd och fattigdom, men i upplyftande
syfte. Däremot var det svårt att stå ut med bilder skildrande rent
elände, sådana där man ohöljt visade, att 1880-talet ej var ljus, luft
och ädla handlingar för alla medborgare.
Realismens och nationalromantikens decennier
Walter Runeberg : Apollo och Marsyas
Amor och Bacchus som barn
Johannes Takanen : Aino blickande mot havet
Andromeda
Den nationalromantiska karelianismen
Adolf von Becker : Modersglädje
Victor Westerholm : Knutsboda bergen
Blommande fruktträd, Suresnes
Albert Edelfelt : Porträtt av konstnärens syster Ellen Edelfelt
Drottning Blanka
Ett barns likfärd
Porträtt av Louis Pasteur, studie
I Luxembourg-trädgården i Paris
Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka
Gunnar Berndtson : Vid toaletten
Brudens visa
Aukusti Uotila : Herdinna med får
Fiskeläge vid månsken
Akseli Gallen-Kallela : Kullervo förbannande
Ilmarinen plöjer ormåkern, utkast till fresk i Parispaviljongen
Gosse och kråka
Rutten Gös
Ainomyten, triptyk
Lemminkäinens moder
Brodermördaren
Flickhuvud, Lilla Anna
Vår, förarbete till fresken i Juséliuska gravkapellet
Démasquée
Eero Järnefelt : Porträtt av konstnärens son
Matilda Wrede
Sjöstrand med vass
Höstlandskap från Pielisjärvi
Trälar under penningen (Sved)
Pekka Halonen : Fiolspelare
Genvägen
Vid vaken
Sälg om hösten
Vägröjare i Karelen
Helene Schjerfbeck : Stilleben i grönt
Sittande dam i vitt
Konvalescenten
Helen Schjerfbeck : Folkskoleflickan
Helene Schjerfbeck : Självporträtt med svart fond
Helene Scjerfbeck : Själlvpoträtt med röd fäck
Maria Wiik : Fröken Hilda Wiik
Ut i världen
Juho Rissanen : Blind gumma
Hos spåkvinnan
Vid skampålen
Barndomsminne