När den 15-årige Johannes Takanen (1849-1885) för första gången medverkade vid en utställning i Helsingfors, omnämndes han i katalogen som Torparsonen Takanen. Med denna beteckning ville Finska Konstföreningen markera att det var fråga om ett av föreningens 'fynd', en ur folkets djup funnen naturbegåvning, som med medel från Konstföreningen fick stöd på konstens väg. Av den medellöse och icke skolgångne 'vallpojken som täljde djur i trä' utvecklades den banbrytande skulptören inom finsk realism.
Takanens favoritmaterial var marmor, en för en fattig skulptör nästan ouppnåelig dröm. Under sin korta bana hann han bara skulptera fyra av sina arbeten i marmor.
De främsta verken i Johannes Takanens konst utgörs av tre fagra ungmör med utgångspunkt i helt olika litterära källor. Aino (1876) ur Kalevala, Rebecka (1877) ur bibeln och Andromeda (1879-1882) ur den grekiska mytologin. Alla är de ensamma, stilla, slutna i sig själva.
Aino var inte främst den för finländarna från tidigare kända ungmön ur Kalevala, utan Takanens hyllning till den naturliga, realistiska skönheten. En italienska hade stått modell för den finska folkdiktningens Aino. Detta noterade den finska publiken omedelbart. Man ondgjorde sig över att Aino inte representerade ett purfinskt linhuvud. Takanen förmådde emellertid inte, trogen sin realistiska åskådning, ändra på någonting i strid mot naturens verklighet.
Den åt hjälten i Kalevala, den gamle Väinämöinen utlovade Aino beslöt sig efter att ha gråtit i tre dagar att hellre välja döden än att bli en motbjudande mans hustru. Aino har klätt av sig och blickar ut mot fjärden, där Vellamos jungfrur lockar henne i döden.
Konstnären kom själv aldrig längre än till gipsen med Aino.
Marmorversionen gjordes först tio år senare, efter konstnärens tidiga
död.
![[NÄSTA SIDAN]](/fng/pic/www4/common/arrow/nuoli2.gif){kind=icon}
Realismens och nationalromantikens decennier 
Walter Runeberg : Apollo och Marsyas Amor och Bacchus som barn Johannes Takanen : Aino blickande mot havet Andromeda Den nationalromantiska karelianismen Adolf von Becker : Modersglädje Victor Westerholm : Knutsboda bergen Blommande fruktträd, Suresnes Albert Edelfelt : Porträtt av konstnärens syster Ellen Edelfelt Drottning Blanka Ett barns likfärd Porträtt av Louis Pasteur, studie I Luxembourg-trädgården i Paris Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka Gunnar Berndtson : Vid toaletten Brudens visa Aukusti Uotila : Herdinna med får Fiskeläge vid månsken Akseli Gallen-Kallela : Kullervo förbannande Ilmarinen plöjer ormåkern, utkast till fresk i Parispaviljongen Gosse och kråka Rutten Gös Ainomyten, triptyk Lemminkäinens moder Brodermördaren Flickhuvud, Lilla Anna Vår, förarbete till fresken i Juséliuska gravkapellet Démasquée Eero Järnefelt : Porträtt av konstnärens son Matilda Wrede Sjöstrand med vass Höstlandskap från Pielisjärvi Trälar under penningen (Sved) Pekka Halonen : Fiolspelare Genvägen Vid vaken Sälg om hösten Vägröjare i Karelen Helene Schjerfbeck : Stilleben i grönt Sittande dam i vitt Konvalescenten Helen Schjerfbeck : Folkskoleflickan Helene Schjerfbeck : Självporträtt med svart fond Helene Scjerfbeck : Själlvpoträtt med röd fäck Maria Wiik : Fröken Hilda Wiik Ut i världen Juho Rissanen : Blind gumma Hos spåkvinnan Vid skampålen Barndomsminne 
