Magnus Enckell, Ellen Thesleff och Beda Stjernschantz, vilka alla anlände till Paris under år 1891, utgjorde den finska symbolismens triumvirat. Ledare för gruppen och förkunnare av denna ide i Finland blev Magnus Enckell . Han behärskades ej av tidens nationella ideal och bands ej av de förpliktelser och mål som de för med sig. Han förmådde ej godkänna trångt nationella syften, utan var inriktad på en konst som grundade sig på universella strävanden och prestationer.
De knappa tio verk som Enckell slutförde åren 1892-94 kom att
bilda grunden både för hans egen konst och för den finska
parisinfluerade symbolismen i allmänhet. Till dessa hör en serie bilder
av unga pojkar, som bildar en enhetlig helhet: människan i ett tidlöst,
lokalt ogestaltat rum, inriktad endast på sin egen existens. I dessa
pojkbilder lämnade Enckell bort alla tänkbara bifaktorer, så långt möjligt
t.o.m färgen. Som skicklig tecknare förtätade han sitt budskap enbart
till linjen som helt stöddes av nyansernas inverkan. Förenklingen gällde
ej endast linje, färg och komposition, utan även det psykologiska innehållet i
dessa verk.
![[NÄSTA SIDAN]](/fng/pic/www4/common/arrow/nuoli2.gif){kind=icon}
Symbolismen 
Magnus Enckell : Liggande gosse Uppvaknandet Gosse med dödsskalle Ellen Thesleff : Landskap från Toscana Självporträtt Självporträtt Violinspelerska Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen) Eko Änka Rosendansen Hugo Simberg : Frosten En vision Hösten II Fan vid grytan Bonden och döden Dödens trädgård Saga II Sårad ängel Faster
