Uppvaknande ( 1894) är det starkast tecknade verket i Enckells produktion och i sin färgasketism utgör det en yttersta gränspunkt. Det är fråga om en symbolisk bild av människans hela existens. Färgsättningen eftersträvar ej det naturenliga, utan en harmoni som uppstår ur motsättningar. Balken som täcker målningens högra sida ger intryck av en overklig scen.
Ynglingen som vaknar upp i Uppvaknande har en viktig upplevelse,
han inser idéevärldens existens bakom den alldagliga verkligheten. Man
kan även hänföra målningen till tanken om Adams uppvaknande till en
klarare medvetenhet som grundar sig på swedenborgsk mysticism.
![[NÄSTA SIDAN]](/fng/pic/www4/common/arrow/nuoli2.gif){kind=icon}
Symbolismen 
Magnus Enckell : Liggande gosse Uppvaknandet Gosse med dödsskalle Ellen Thesleff : Landskap från Toscana Självporträtt Självporträtt Violinspelerska Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen) Eko Änka Rosendansen Hugo Simberg : Frosten En vision Hösten II Fan vid grytan Bonden och döden Dödens trädgård Saga II Sårad ängel Faster
