Självporträtt
(1894-95) visar, hur Ellen
Thesleff betonade färgens betydelse för att uppenbara konstverkets
innehåll. Genom att reducera färgen till det minsta möjliga
förverkligade hon det som blottade hennes egen personlighet, 'svart kolorism':
Tre varelser förenade (jag själv)
1 urmänniskan i mig, den som alltid funnits
2 den som har känslor och lever ett levande liv
3 genius, den som kan lösgöra sig från sig själv och se sitt eget innersta
Gud finns i var och en av oss.
Symbolismen
Magnus Enckell : Liggande gosse
Uppvaknandet
Gosse med dödsskalle
Ellen Thesleff : Landskap från Toscana
Självporträtt
Självporträtt
Violinspelerska
Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder
Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen)
Eko
Änka
Rosendansen
Hugo Simberg : Frosten
En vision
Hösten II
Fan vid grytan
Bonden och döden
Dödens trädgård
Saga II
Sårad ängel
Faster