Sambandet mellan konsterna hörde till symbolismens grundtankar. Musiken ansågs i sin renhet vara den högsta av alla konstformer. Det gällde att även foga måleriet till den musikaliska klarheten. Därför avbildade symbolisterna gärna motiv med anknytning till musik. Ellen Thesleffs Violinspelerska (1896) eftersträvar musikalisk renhet genom harmoni.
De influenser Italien gett började redan mot slutet av 90-talet uppgå i en målerisk, formförenklande helhet. Ellen Thesleffs verk lösgjorde sig småningom från den realistiska världen mot färgfantasier. Ej teorier, ej form, - endast färg. Konstnären gav sig dock inte in på den abstrakta färgkonstens väg, utan motivet förblev föreställande. Men uttrycksmedlen betonades: färg och rörelse håller ihop kompositionen, det knappt identifierbara motivet har ur helhetens synpunkt ingen väsentlig betydelse.
Med djupet av mitt hjärta trycker jag mig i sanden för att höra jordens hjärta slå, och till rytmen att dessa slag griper jag färgerna, stark och säker . . .
![[NÄSTA SIDAN]](/fng/pic/www4/common/arrow/nuoli2.gif)
Symbolismen 
Magnus Enckell : Liggande gosse Uppvaknandet Gosse med dödsskalle Ellen Thesleff : Landskap från Toscana Självporträtt Självporträtt Violinspelerska Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen) Eko Änka Rosendansen Hugo Simberg : Frosten En vision Hösten II Fan vid grytan Bonden och döden Dödens trädgård Saga II Sårad ängel Faster
