Den tredje finska symbolisten i triumviratet, Beda Stjernschantz (1867-1910), hade märkbart sämre utgångspunkter för sitt konstutövande än hennes konstnärsvänner. Bristen på pengar och svag hälsa gjorde att hennes produktion blev knapp. Verket Överallt en röst oss bjuder (1895) målade hon på ön Vorms vid estniska kusten. Befolkningen på ön var av gammalt svenskt ursprung, som språket inbegripet hade bevarat sin egen nationella särart. Människorna gick ännu i sina gamla folkdräkter och levde i en värld, som vittnade om forntida seder och föreställningar. Målningens symbolistiska innehåll förstärktes av dess anknytning till musik, både genom sitt namn och genom bildmotivet.
För Beda Stjernschantz var symbolismen en kraft som inverkade på
hennes eget liv och hennes död. I sin anteckningsbok kopierade hon
Zarathustras ord av Friedrich Nietsche:
Min egen död forhärligar
jag för er, en fri död, som kommer till mig, när j a g vill. Och när kommer
jag att vilja? - Den som har ett mål och arvingar, den vill att döden skall komma
vid en för målet och arvingen läglig tidpunkt. Sannerligen, jag vill inte
förlika er vid repslagare: dessa drar ut tågvirket och går samtidigt själva
bakåt.
Symbolismen
Magnus Enckell : Liggande gosse
Uppvaknandet
Gosse med dödsskalle
Ellen Thesleff : Landskap från Toscana
Självporträtt
Självporträtt
Violinspelerska
Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder
Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen)
Eko
Änka
Rosendansen
Hugo Simberg : Frosten
En vision
Hösten II
Fan vid grytan
Bonden och döden
Dödens trädgård
Saga II
Sårad ängel
Faster