Även om symbolismen innebar ett intressant skede för många
finska konstnärer, var det endast för en som den kom att bli ett
grundläggande villkor genom hela hans produktion.
Hugo
Simberg
(1873-1917) visste från början av sin bana att den i
Konstföreningens ritskola givna undervisningen, som grundade sig på
realismen, ej var någonting för honom. Därför övergav han snart de
studiemöjligheter som skolan bjöd, och anhöll och blev antagen som
Akseli Gallen-Kallelas elev i Kalela i Ruovesi, dit denne, den finska
konstens obestridlige centralfigur dragit sig tillbaka för att få
arbetsro i ödemarken. Hugo Simberg var dock inte intresserad av att
söka de äkta människor och folktyper, som hans lärare ville finna.
Simberg fann det äkta och ursprungliga i sitt eget sinne och i sin
fantasi.
Symbolismen
Magnus Enckell : Liggande gosse
Uppvaknandet
Gosse med dödsskalle
Ellen Thesleff : Landskap från Toscana
Självporträtt
Självporträtt
Violinspelerska
Beda Stjernschantz : Överallt en röst oss bjuder
Ville Vallgren : Våren (Uppståndelsen)
Eko
Änka
Rosendansen
Hugo Simberg : Frosten
En vision
Hösten II
Fan vid grytan
Bonden och döden
Dödens trädgård
Saga II
Sårad ängel
Faster