Även om Magnus Enckell i enlighet med sin intellektuella och
reflekterande natur grundligt satte sig in i färgernas värld, var han
dock aldrig en ren neoimpressionist i fransk anda. Hans sätt att
måla intilliggande färgfält med penseldrag i samma riktning låg som
ljusteoretisk lösning helt nära den pointillistiska iden. Det mest
utmärkande för hans konst, den markerade linjen, övergav han aldrig.
I själva verket avstod Enckell under sin färgperiod inte från någonting
av det som var kännetecknande för hans konst, utan lade endast till
färgen som ett nytt starkt element. Enckell är en av de få mästare kring
sekelskiftet, för vilken färgskedet var en lika stark konstnärlig
period som hans tidigare verksamhet.
Den rena palettens tid
Alfred William Finch : Kapplöpningsbana Wellington (Ostende)
Alfred Wlilliam Finch : Engelska kusten vid Dover
Yrjö Ollila : Vallflicka
Mikko Oinonen : Vy från Meilans
Magnus Enckell : Faun
Verner Thomé : Badande gossar