Porträtt och resor

I januari var Paul Sinebrychoff nöjd att ha Sirén tillbaka i Sverige. Han lyckönskade Sirén med anledning av dennes förlovning och önskade att han också i fortsättningen skulle bistå i konstsamlande. Han överlämnade en "inköpslista": Roslin var den hetaste önskan, sedan en god Breda, Pehr Krafft d.ä., Pasch d.y., Desmarés från dennes svenska period, och ytterligare flera porträtt från 1600-talet blott de äro alldeles förstklassiga, ty numera köper jag endast sådana. Jag har tillräckligt af de secunda porträtten . År 1902 förvärvades också en hel del svenska porträtt, men sin Roslin fick Sinebrychoff ännu vänta på.

Sirén höll på med en exposé över den italienska konsten i Sverige, och han frågade på omvägar Sinebrychoff om denne var villig att bistå i publikationen av verket. Sinebrychoff fick en chans att visa Sirén sin tacksamhet:

skall jag med nöje åtaga mig hälften af kostnaderna för utgifvandet af ditt påtänkta arbete om "Italiensk konst i Sverige" men ber dig vara öfvertygad om att jag icke gör detta för att du utlofvat ett omnämnande i företalet, utan endast därför att jag gärna vill hjälpa min genomhygglige, arbetsamme och verkligen framåtsträvande unge vän, Osvald Sirén.

Våren 1902 vistades Sirén åter i Köpenhamn för att slutföra sin Piloundersökning. Som en biprodukt förvärvade han Carl Gustaf Pilos intressanta porträtt av teaterpersonligheten Adam Lenkiewitz till Sinebrychoffs samlingar. Sinebrychoff erbjöd sig att hjälpa också med publikationskostnaderna för Pilomonografin. När boken kom ut var den vederbörligen dedicerad till sin mecenat, vars målningar behandlades flera gånger i texten.

Hösten tillbringade Sirén i Italien. I Milano fann han ett av Gianbattista Moroni utfört porträtt åt Sinebrychoff, som dock inte blev särskilt förtjust i det. Han lämnade det senare till en auktion i Stockholm. I Florens stötte Sirén på ett holländskt porträtt av en åldrig borgare, senare attribuerat till Jan van Ravesteyn.

I december 1902 överbjöd Sinebrychoff Stockholms Nationalmuseum för Kraffts porträtt av Burchard Precht. Han beklagade för Sirén den bestörtning han väckt på museet och tillade: ... men man kan aldrig veta hvart den slutligen hamnar om våra förskräckliga förhållandena här fortsätta . Sinebrychoff hade uppenbarligen planerat att till sist placera sina samlingar i någon museum. Det hotfulla läget i Finland oroade honom så mycket, att han redan företagit diskreta förberedelser för att flytta över sin egendom till Sverige. För den händelse situationen skulle tillspetsas och leda till landsflykt hade han synbarligen också tänkt på att utse Nationalmuseum till samlingens arvinge. Sinebrychoff berörde stundom de aktuella händelserna i Finland i sina brev till Sirén. Av hans kommentarer framgår, att han sina ryska rötter till trots inte hade någon sympati till övers för tsarens förtryckspolitik. Också hans konstsamling vittnar med sin inriktning om hans finlandssvenska identitet och hans skandinaviska, västligt sinnade synsätt.

År 1903 inleddes med det omsorgsfullt förberedda inköpet av Ehrenstrahls praktfulla porträtt av Stenbock. Den lyckliga ägaren skrev till Sirén: ... nu köper jag intet vidare af denne mästare . På detta målmedvetna sätt utökade han sin samling. Han inriktade sig på en viss motvikrets och vissa målare; när en konstnär blivit tillräckligt väl företrädd tog han sikte på en annan.

I april 1903 for Fanny och Paul Sinebrychoff på en semesterresa till München, Norditalien och Holland. Till skörden från den här resan hör de karakteristiska porträttförvären från München, Voets Ung herreman och Wyatts Francis Amnesley.

Efter hemkomsten såg det ut som om Sinebrychoff äntligen skulle få den efterlängtade målningen av Roslin. Gripen av en något skeptisk otålighet köpte han ett kvinnoporträtt, vars äkthet han sist och slutligen inte blev helt övertygad om. Sinebrychoff skulle få vänta ännu tio år innan han blev ägare till en obestridlig Roslin.

Sirén vistades en längre tid i Florens och fann två goda målningar åt Sinebrychoff: ett kvinnoporträtt, som numera attribueras till Alessandro Allori och Porträtt av en gosse, attribuerat till Frans Luyckx.

Porträtt och resor