Historia
Statens konstmuseums rötter sträcker sig bakåt till den tid då Finska Konstföreningen inledde sin verksamhet i Helsingfors år 1846. Tanken om att grunda Finska Konstföreningen presenterades redan år 1834.
Konstföreningens första årsmöte hölls den 27 januari 1846. Dess uppgift var att bilda en grund för Finlands konstliv, eftersom det vid denna tidpunkt inte fanns konstmuseer eller någon egentlig konstutbildning i Finland.
Till konstföreningens uppgifter hörde att sköta om utbildning inom bildkonst, att påbörja insamlingen av konstverk och inom kort även att grunda Finlands första konstmuseum. Konstföreningen skötte om konstundervisningen genom att upprätthålla ritskolor, av vilka den första, Helsingfors ritskola, grundades 1848 och Åbo ritskola som övergick till Konstföreningen grundades 1852.
Konstföreningen stödde konstnärer med stipendier, till exempel dukatpriset som utdelades till konstnärer i början av sin karriär och till studeranden från och med år 1857
Utställningsverksamheten startades 1847
Konstföreningen inledde utställningsverksamheten på våren 1847 då den första konstutställningen öppnades i Helsingfors. Därefter ordnades konstutställningar varje år och konstverk av ett flertal olika konstnärer visades upp.
Utställningarna var även öppna för publik som inte var medlemmar i Konstföreningen.
Då utställningarna och utbildningsverksamheten var etablerade började Konstföreningen utöka sin egen konstsamling.
Grunden till samlingen utgjordes av friherre Otto Wilhelm Klinckowströms konstsamling, som anskaffades av kejsar Alexander II och som han år 1851 donerade till Finska Konstföreningen i Alexander III:s namn. Donationen omfattade 28 konstverk, av vilka det mest betydande var Porträtt av en ung kvinna av Lucas Cranach den äldre (1525). Dessa konstverk utgjorde kärnan i Finlands nationella konstgalleri.
Den första stora donationen år 1876
Under sin verksamhetstid tog Finska Konstföreningen emot ett flertal betydande samlingsdonationer och depositioner.
Den första stora donationen utgjordes av den egendom Viktor Hoving donerade till Konstföreningen år 1876. Herman Frithiof Antells konstsamling och fond donerades 1893, Hjalmar Linders samling 1920 och Paul och Fanny Sinebrychoffs samling 1921. De här samlingarna utgör grunden till Konstmuseet Sinebrychoff.
Finska Konstföreningen verkade i flera hyreslokaler på olika håll i Helsingfors innan den flyttade till Ateneum.
Ateneumbyggnaden som ritades av arkitekt Theodor Höijer (1843-1910) stod färdig på våren 1887 och invigdes den 18 november 1887. I byggnaden fanns, förutom Konstföreningen och dess konstsamlingar, Ritskolan (nuvarande Bildkonstakademin) samt Konstflitföreningen i Finland, dess samlingar (numera Designmuseet) och Skulpturskolan (numera Aalto-universitetet, Konstindustriella högskolan).
Finska Konstföreningen hade hand om museiverksamheten och utbildningen inom bildkonst i nästan hundra år fram till att en stiftelse grundades för Konstföreningens musei- och utbildningsverksamhet år 1939.
Under nästan hundrafemtio år utökades Konstmuseet Ateneums samlingar genom donationer och inköp till en samling omfattande ca 20 000 konstverk innan museet förstatligades.
Man försökte fortfarande hitta en lösning på Ateneums problem med utrymmen. Grundrenoverings- och restaureringsarbetena i Sinebrychoffs museibyggnad slutfördes och museet öppnades den 28 augusti 1980 som ett museum för konstakademins gamla utländska konst.
Ateneums konstsamlingar öppnades för allmänheten den 27 februari 1985 i tillfälliga utrymmen på Folkskolegatan 3.
Konstmuseet Ateneum stängdes för allmänheten den 1 oktober 1990 och resurserna styrdes till grundandet av organisationen för Statens konstmuseum och förberedelserna inför återflyttningen till Ateneumbyggnaden.
Finlands nationalgalleri var det sista i Norden som övergick till att direkt förvaltas av staten den 1 september 1990.