Samlingar

Statens konstmuseums konstsamling är landets mest omfattande och dess historiska spektrum sträcker sig ända till mitten av 1800-talet, då Finska Konstföreningen ansvarade för utökandet av landets första samling med offentlig karaktär. Finska Konstföreningens samling började utökas 1849 som en modellsamling för Konstföreningens Ritskola.

År 1868 infördes utökandet av konstsamlingen i föreningens stadgar och efter att man hade flyttat till Ateneumbyggnaden 1888 började föreningens samling anta en status av museisamling. År 1939 bildades en stiftelse för samlingen och förvaltningen överfördes från Finska Konstföreningen till stiftelsen för Finlands konstakademi.

I sin nuvarande form täcker samlingen tidsmässigt en omfattande del av konstens historia från medeltida ikoner till den senaste nutidskonsten.

Statens konstmuseums samlingen förstatligades 1990

Samlingens förstatligande föregicks av en omfattande kartläggning, där man sammanställde en lista över den konstsamling och det lösöre som ägdes av Finlands konstakademi. Synemännen använde inventarieböcker, kartotek och kataloger som källor samt gick igenom Konstmuseet Ateneums och Konstmuseet Sinebrychoffs material i utställningssalar och lager, material i museilagret i Vanda samt lagret för grafik och teckningar på Folkskolegatan.
Ansvaret för samlingens underhåll och förvaring uppdelades mellan tre museienheter, Konstmuseet Ateneum, Museet för nutidskonst Kiasma och Konstmuseet Sinebrychoff samt Centralarkivet för bildkonst. Det är fråga om en unik samling som omfattar över 35 000 konstverk, ca en halv miljon bilder, hyllmeter efter hyllmeter av arkivmaterial och dokument, såsom brev skrivna av konstnärer.

I Konstmuseet Sinebrychoff placerades äldre utländsk konst från 1300-talet till början av 1800-talet, i Konstmuseet Ateneum inhemsk konst från tiden fram till 1960-talet samt utländsk konst från 1800-talet och 1900-talet och i Museet för nutidskonst Kiasma inhemsk och utländsk konst från tiden efter de tidigare nämnda årtalen. Samlingsgränserna mellan enheterna har dock alltid med jämna mellanrum justerats enligt behov.

Statens konstmuseums samling utökas genom inköp och donationer. För bådas del fastställs i det samlingspolitiska programmet de kriterier som de inköpta eller donerade konstverken bör uppfylla. De anslag för utökandet av samlingarna är begränsade, vilket betyder att museet för att komplettera samlingen med betydande konstverk behöver privata samlare och aktörer inom.

Privata samlare har utgjort en grund för samlingens uppkomst från tiden för Finska Konstföreningen. De första donationerna på 1800-talet erhölls från Konstföreningens närkrets: av styrelsemedlemmar och konstnärssamfund. En del av den samling som ägdes av friherre Otto Wilhelm Klinckowström, styrelsemedlem i föreningen, donerades till föreningen 1851, konstnären Werner Holmbergs änka donerade ett av konstnärens verk 1861 och den åländska konstnären Karl Emanuel Janssons kvarlåtenskap överlämnades till föreningen 1874.

Den första stora donationen utgjordes dock av medicine licentiat Herman Frithiof Antells testamentariska gåva till Finlands folk 1893. Det var fråga om en för finländska förhållanden exceptionellt mångsidig samling som omfattade konstverk, kulturhistoriska föremål och myntsamlingar samt en stor summa pengar med hjälp av vilken samlingen också framledes kunde utökas. Konstsamlingen placerades i Finska Konstföreningens förvar och det övriga materialet i den organisation som föregick det nuvarande Finlands nationalmuseum.

Donationer till Statens konstmuseum

Under Statens konstmuseums tid har man fått rikligt med donationer. Man får donationer till samlingarna av samlare, konstnärer och deras arvingar. Samlingarna utökas också genom testamentariska gåvor.

Till Konstmuseet Ateneum har riktats bl.a. Wäinö Walls samling (1995), Aune Mikkonens donation omfattande nästan hela hennes konstnärliga produktion (2001), donation av Ester och Jalo Sihtolas Konststiftelses 505 konstverk (2001), Beatrice Granbergs samling omfattande 98 konstverk (2002, Statskontorets donation), Yrjö och Nanny Kaunistos donationssamling omfattande 78 konstverk (2005) med de unika målningarna av Helene Schjerfbeck samt Rolando och Siv Pieraccinis donationssamling omfattande 550 konstverk som representerar italiensk konst från 1900-talet (2008).

Samlingar av äldre utländsk konst har varit sällsynta bland finländska samlare, eftersom inköp av konstverken förutsätter yrkeskunskap, betydande penningsummor och goda kontakter till På grund av detta har också donationerna av äldre utländsk konst till museet varit sporadiskt förekommande.

Konstmuseet Sinebrychoffs konstsamlingar, som Hjalmar Lindens, Otto Wilhelm Klinckowströms, Eliel Aspelin-Haapkyläs, Carl Emil Göhles, Herman Frithiof Antells och Carl von Haartmans donationssamlingar kompletteras av några inköp gjorda av Ateneums Vänner rf i början 1900-talet, Mikko och Mary Mannios miniatyrsamling samt Beatrice Granbergs möbel- och föremålssamling (2002). I museet finns också en samling bestående av Ester och Jalo Sihtolas äldre utländska konstverk (2001), som förstärkte samlingen med sammanlagt 16 målningar och teckningar.

Av de donationer som Museet för nutidskonst har erhållit utgörs den första och samtidigt symboliskt mest betydelsefulla av Porkkana ry:s, grundat av studeranden och konstnärer, donation till det nystartade Museet för nutidskonst Kiasma. Den per post insamlade samlingen består av drygt hundra mindre konstverk av konstnärer som Richard Long, Nancy Holt och Christo. Internationell konst i en större omfattning fick museet i form av Kiasma-samlingen (1998), som grundade sig på affärsmannen och samlaren Pentti Kouris samling. I samlingen ingår sammanlagt 62 konstverk av 38 konstnärer.

Den konstnärsspecifika kvarlåtenskapen är betydande för uppbyggandet av moderna samlingar, inte enbart ur ett konstnärligt perspektiv utan också med tanke på forskningen. Till sådana hör konstnär Kalervo Palsas samling, donerad av Maj-Lis Pitkänen (1999. SKOP:s samling, innefattande 700 konstverk, (2002) utökar å sin sida den grundläggande samlingen över finländsk konst som ingår i Kiasmas samling.